Har inte uppdaterat på ett tag. Blev lite inspirerad av Cookiehoes uppdatering och kände att jag behövde även jag. Har varit lite nere det senaste vilket kan förklara oviljan att uppdatera. Går i perioder det där.
Jag fattar inte hur jag kunnat missa Thievery Corporation! En grupp vars musik kan beskrivas som en skön hybrid mellan triphop och acid jazz. Lyssna bara på det här:
She buying panypanypanypany hoes!
Har roat mig med att battla mina vänner på facebook idag. Både de kassa som inte borde få kalla sig rappare och de duktiga som faktiskt producerar kvalitativa grejer. Jag får dunka mig själv på ryggen och säga att jag är riktigt duktig. När jag levererar rim som skulle kunna vara signerat MBMA under sina glansdagar så kan man inte annat än vara nöjd. Ja, ok, jag kanske inte är lika grym som Leo, Seron eller PSTQ. Men va fan, det är ändå texter som jag snickrar ihop under högst fem minuter. Ibland undrar jag varför jag inte satsade på rap istället för att som ung och dum springa runt och spraya ner stan med sin obetydliga tag. Jag hade varit Sveriges rapkung annars. På riktigt.
Sveriges rapkung, för tillfället, är enligt egen åsikt, en malmöit, Jaqe. Har lyssnat en hel del på hans album 2:32 den senaste tiden och blir mer och mer imponerad. Är så sjukt bra. För att vara på svenska.
Internet består av mycket intressant fakta och information. Detta är något som gemene man tyvärr ej tar i bejakande utan det är dumma klipp på djur eller bebisar som drar till sig pöbelns intresse.
Men vad gör det? Apan och hunden charmar ju det värsta stenfejset.
Igår ville jag bara strypa alla. Vet inte varför. Kanske berodde det på helgens brist på sömn eller allmän söndagsångest. Allting alla sa var irriterande. Jag som har svårt för att tycka illa om människor och tycka att de är störande borde kanske inte gått upp igår. Som tur grävde jag ner mig och ignonerade världen. Inte likt mig som sagt. Men idag är det andra bullar…
Vad jag är uttråkad…
Fast imorgon blir det kul. Blir att se och övervaka mina små ungdomar.
Lyssnar på en gammal klassiker från The Beat Junkies. Smakar på musiken och minns tillbaka.
Underground hiphop var det fetaste – Bring back the old school var ett slagord som fungerade i princip som ett mantra.
Bengans skivaffär på Stigbergstorget var min fritidsgård. Där kunde man hänga i timmar och lyssna på cd-skivor och upptäcka ny musik. Napster hade inte uppfunnits än och 56 kbit/s modemet med sitt karakteristiska uppringningsljud härskade fortfarande.
Dörrarna i de gamla M28- och M29-spårvagnarna fick öppnas med egen kraft. Dörrarna var även roliga i det sammanhanget att man kunde sträcka ut handen genom dörrspringan och kasta saker på förbigående. Dessutom kunde man stanna vagnen genom att forcera och öppna dörrarna och någon automatisk nödbroms slogs igång. Detta var mycket roande för en 13-åring.
Bibloteken var min andra fritidsgård. Där kunde man sitta hela dagarna och läsa och lära om massa skumma historiska slag och olika obskyra världsåskådningar. Kapuciner, slaget vid Tali-Ihantala och Marxs teori om arbetets alienation blandades friskt.
Främsta transporteringsmedlet var med cykel. Skulle man någonstans som var inom 10 mils radie blev det på cykel. Vilket lade grunden för en monsterkondition, starka ben och starka ovilja att ge upp i flera år framöver.
Dessutom kom man från en problemskola i förorten till en lite finare skola inne i stan där alla var blonda och blåögda. Man låg efter ett helt år och kände inte riktigt att man passade in.
Grova eksem som kliade värre än något annat infann sig i ansikte och arm och knäveck. Specialdoktorn botade.
Man hade ett leende som hade gjort Shane MacGowan stolt. Tandställningen kom först några år senare.
Idrotten var rolig nu i efterhand när man tänker på alla killar som vägrade duscha osv. Mycket hände med kroppen och de enda som duschade var de som låg lite före de andra med odlande av pubishår osv.
Innebandy lirades en del på gården där man var kungen. Det slutade emellanåt med att jag själv fick spela själv eller med en person mot 7-8 st för att det skulle bli jämt.
Man missar dom dagarna…
