PC: 1
Mac: 0
Vad har ni som fjantar runt med Mac att säga nu?
Nyss hemkommen från min mor. Det har inneburit indoktrinering från SVT: s barnkanal vilket kan beskrivas som ett enda stort bolibompa som håller igång från tidig morgon till sen kväll. Konentan är iaf att jag är helt förstörd.
Jag brukar ogilla konspirationsfilmer men denna var riktigt bra. Jag kan rekommendera den. Den ligger uppe för gratis tittande fram tills på söndag.
Dokumentären handlar om en man som upptäckt en medicin som botar cancer bättre än andra metoder. Detta går inte ouppmärksamt förbi från medicinbolag som gärna vill ha en del av kakan.
Se den! Ligger uppe fram tills på söndag.
Jag är svag för undulater. Det är något med undulater som får något inom mig att bara konstatera att undulater är jävligt coola. Vet inte vad det är. Om det är deras utseende eller beteende eller vad de nu är. Något skumt är det.
Jag har haft en rad undulater genom åren. På lågstadiet hade vi en undulat som hette Putte. Det var en hanundulat som var gröngul. Minns inte så mycket om Putte egentligen.
Vad jag minns mer av är mina två undulater som jag hade medan jag bodde nere i Egypten. Det var en hane och en hona. Jag tyckte att det var en bra idé att försöka få dom att para sig och lägga ägg så jag får ännu fler undulater. Det var en alldeles förträfflig plan om det inte vore att de flydde en dag medan jag var i skolan. De stackars undulaterna fattade nog inte dumheten i det hela och är säkert stendöda nu.
Därför dedikerar jag detta blogginlägget till alla undulater där ute. Kvittra på, ät frö och bajsa och gör allt annat som ni gör. Jag älskar det uppenbarligen.
Mexico upphör aldrig förvåna. Innan var det Colombia som stod för det störda drogvåldet. Nu har Mexico helt tagit över verkar det som. Är det inte sönderkapade kroppsdelar i öknen eller hemmabyggda pansarbilar så är det kidnappade bussresenärer som tvingas till gladiatorkamper till döden. Yes, det stämmer. Läs bara här:
Cartels have taken cruelty up a notch, says one drug trafficker: kidnapping bus passengers for gladiatorlike fights to the death
http://www.chron.com/disp/story.mpl/topstory/7607122.html
Mexico ter sig mer och mer bisarrt i min värld. Ur den pinjatan som är Mexico kommer det bara sura och äckliga godisar numera. När skall mexikanska staten sätta in det hårda kavalleriet? I Rio fick ju äntligen den undermåligt utrustade polismakten äntligen lite tuffare leksaker i form av stridsvagnar etc som gjorde att de kunde rensa ur favelorna i Rio. Det som fick fart på grejerna där var det kommande fotbolls-vm. Innan brydde sig inte politikerna. Vad skall få Mexicos korrupta politiker att göra samma sak? Mexikanska staten har makten att gå in hårdare än vad de gör. Jag gissar på att Mexico kommer ta samma väg som Colombia om några år och låta amerikanska militären operera gentemot drogkartellerna på mexikanskt område. Vi får se. Nu har jag siat i spåkulan iaf.
Jepp, det gör den.
Avundsjuk över att man missar det pga att man jobbar hela sommaren?
- Tveklöst ja.
Den senaste sommaren som jag inte jobbade under var sommaren 2002. Hade önskat att det gick att kombinera sommarledigt med att få pengar. Enda alternativet isåfall är att gå till soc. Soc vill bara krångla och vill bara att man lånar pengar. Trots att jag sliter hela året med studier medan andra vägrar jobba och får pengar utan förbehåll året om. Just det är anledningen till varför jag hatar soc. De är ett gäng byråkratiska fånar som har noll känsla över vad som är rimligt. Ett patrask högskolemuppar som har noll koll på verkligheten.
Nog om det nu.
Festivaler ja. Varför gillar man skiten egentligen? Lera, fylla, ingen dusch, musik man ändå inte ser för att man ligger i någon lervälling och spyr, löjligt lättraggat, slagsmål och något av de värsta bajamajor man någonsin sett. Kombinationen av allt detta gör det hela till en skön dekadent sörja som gör att man trivs. Speciellt när alla är där med samma målsättning. Man behöver dvs inte skämmas. Som sagt, min senaste lediga sommar var 2002, det betyder helt enkelt, vilket den uppmärksamme säkert redan funderat ut, att jag inte varit på en festival på riktigt länge. Jag körde en halvfestival under en helg 2003 eller 2004 vad jag kan komma på senast. Jag vägrade betala skiten, hoppade över stängslet till campingområdet och smet in flera gånger på musikområdet genom att klättra som en ninja under en bro. En bedrift då jag var sjukt packad. Jag minns även slagsmålet som vi hade som slutade med att polisen gick in med full kravallmundering för att skilja de både gängen åt. Those were the days… men allt detta gör att man vill återuppleva det igen. Nu har man förvisso lugnat ner sig flera varv – man har mognat. Men det stoppar ändå inte en från att drömma sig iväg till en festival. Jag personligen hade gärna velat dra till Öland Roots av någon anledning. Jag vet inte varför. Kanske för att jag bara varit på Öland och i Kalmar en gång tidigare för riktigt länge sedan när jag hade en flickvän där. Ett distansförhållande som inte höll helt enkelt vilket man i sin ungdomliga naivitet trodde det skulle göra. Jag hann bara besöka det som sagt en gång innan det tog slut. Men jag gillade Kalmar. Fråga mig inte varför heller. Men jag tyckte det fanns många likheter med Haga med sina kaféer över allt. Det ger en skön maña maña-känsla. Dessutom var det bara ungdomar och studenter som befolkade de delarna. Så kontentan är iaf Öland Roots hade varit kul.
Jag får dock nöja mig med att pilla med ventilation hela sommaren. Det är inte dåligt det heller. Jag gillar att jobba så det är ingen större förlust egentligen. Speciellt med tanke på att jag får pengar för det. Då är det nog värt festivalskippandet. Jag kommer sitta på mina förvärvade slantar i slutet av sommaren och skratta förnöjt. Speciellt när jag är i Spanien och Baskien och glider runt. Då skiter jag i att festivalerna fick klara sig utan mig denna sommaren också. Fast det kanske är lika bra. Vem vet var och hur det slutat annars. Troligtvis med att man suttit med anmälningar kring misshandel och annat piss som plågat en.
Jag får avsluta detta inlägg med ett seriestripp som är lite smårolig
Denna var roande. Neil Patrick Harris, mer som känd för sina fantastiska rollprestationer i Starship Troopers och How I met your mother, bjuder på en grym öppningsshow under Tony Awards, teaterns version av Oscargalan.
